Politikabstinens

Japp, jag valde namnet helt enkelt eftersom det är det jag antar att jag lidar av.
Undernäring av politik helt enkelt, efter att jag lämnat SSU.

Då, ni som kanske inte riktigt känner mig såväl undrar kanske dels varför jag var med i SSU och dels varför jag lämnade SSU?
Jo, det förstår ni, beror på min inställning i några frågor, till att börja med vill jag klargöra varför jag, i alla fall för tillfället, lämnat SSU;

* Jag är emot abort, jag anser att det finns få eller inga saker som rättfärdigar att man dödar en annan människa (eller djur för den saken heller) och våldtäkt eller dylikt är knappast en av de sakerna som rättfärdigar dödande, av en människa som är totalt oskyldig.

* Jag är emot homoäktenskap, jag anser att det är upp till respektive religiöst förbund att välja huruvida man vill tillåta det eller ej, jag tycker absolut inte att staten ska modifiera religionen (vilket man gör i länder såsom Kina, i viss utsträckning, men mig veterligt har man inte gått lika långt som SSU:s förbundssekreterare Mattias Vepsä som vill tvinga de religiösa förbund att välsigna något som innebär en fortsättning av vad de flesta religioner kallar en synd).

* Jag är lite avvaktande i frågan om ordningsbetyg, det kan mycket väl hjälpa såväl elevernas föräldrar att se till att sina barn sköter sig bättre på lektionerna, och också ge en fingervisning åt framtida arbetsgivare hur väl personen sköter sig.

Jag gick med i SSU eftersom jag tidigare, och fortfarande til viss del, fascinerades över socialismens budskap om att bry sig om alla andra, och att se till att alla hade rätt till värdighet, mat och tak över huvudet. Det är fortfarande något som jag brinner för, och därför som jag känner mig väldigt förvirrad av de ungdomsförbund och dylikt som finns idag.

Eftersom jag är en väldigt politisk varelse så kan jag inte längre hålla mig utanför "debatten" utan jag vill också göra mina åsikter hörda. Så det så.